Alla mot alla.
Berg sänker pulsen till överkomlig nivå. Det är fan ditt fel! Jag har också känslor, och jag lovar, du vill inte byta huvud med mig. Orkar inte sova, det är försent, försent för att du ska se mig. FF är en skitlåt, franskan går mig på nerverna, jag ska sätta upp lappar i taket där det står hur jävla mycket jag hatar det här.
Du är ju som jag. Musik non stop.
Stegen blir tyngre när de får lukta på uppgivenhet. Vägen förbi dig är längre, men är den mer värd? Hela världen är så underbar, bara man får ett svar.
"Värdet är en världslig sak, i en ovärdig värld"
Påriktigt?
Kom änglar.
Vreeswijk inspirerar till det knapra mollackord som ligger i grund till det här smått fyrtiotalistiskt lagda textstycke. Det är iallafall så det är tänkt. Fast hur ofta blir egentligen saker som vi tänkt att de ska bli?
Dags för lite nytänkande?
Varför springer jag förbi, när jag inte vill något hellre än stanna?
Varför vänder jag mig om i smyg, när jag vill stå vänd åt ditt håll?
Varför är jag tyst, när jag vill skrika hur jag känner?
En smygnaiv teori är att jag är rädd. Det brukar jag inte vara. Men nu är jag det, tror jag. Kanske rädd att förlora chansen till det jag så gärna vill. Jag tänker inte slarva bort det här. Men du måste hjälpa mig! Snälla...
Det blev i princip lika negativt som jag tänkte mig. Oj, vad ärligt.
Du är bra, det vet jag.
"Gud kanske stänger dörren, men han öppnar ett fönster"
Påriktigt?
När måndag blir tisdag, i din belysta frånvaro
Har fått väldigt tacksamt perspektiv nu. Mycket trevligt. Utan dig skulle nog detta inlägg inte kommit till. Tack. Men jag lyckades tämja tröttheten och använda min svaghet som vapen framåt. Kanske inte som automatvapen, men vad är det för fel på en liten morakniv? Den duger i krig. I det krig mina ögon utkämpar i detta nu. Sockret är slut och det verkar som om högre makter vill få mig i säng (mamma och pappa på övervåningen). Hoppas du läste!
Ibland bor det odjur under sängen. Mina monster finns överallt och idag har dom lyckats bra. Denna gång är det inte fiskmåsar utan några andra flygfän som jag relativt starkt föraktar. Dom har fått en person som så troget satt ute i kvällssolen att bli prickig av bett. Måste ha förlorat några kilo med tanke på hur mycket av mig dom ätit.
Bitiga jävlar.
"Livet är det som händer dig medan du planerar något annat"
Påriktigt?
Jag ler också, du är bättre.
Vågar knappt tänka tanken längre. De vackra tankar som förgyller min tillvaro kan lika fort som de innfann sig i min sinne också såra mig, slå mig till marken och sparka på mig som om jag gjort något oförlåtlig jag aldrig mer får göra om. Men vågar jag lita på det? På dig?
Fick en bok igår. Jag började läsa och jag tyckte om det. Inte läsandet, då detta bara gör mig tröttare, men tankarna som orden startade i mitt huvud. Jag fick kort sagt inspiration från bokens innehåll. Måste säga att det var mycket länge sedan som jag fick denna typ av kraft av att bara läsa. Det är aldrig kört.
Hörrödu.
"Ibland tror vi att det vi gör bara är en droppe i havet. Men havet skulle vara mindre utan den droppen"
Påriktigt?
Synonym för ström - baklänges
Imorse kände jag mig, av diverse anledningar, som en ihjälsmälld fluga en random dag i mitten på juli. Den irriterande, smått glappande värken gjorde mig galen. Men det känns lite bättre nu. Behöver nog inte säga mer än så.
Jag undrar lite hur det nya kan påverka det du är nu. Lyssnar på något som på något sinnes långdraget sätt kan kopplas till sig. Men det går, det gör det mesta. "Not afraid" fungerar, återigen det nya, men nu påverkar det mig. Ni har för övrigt samma begynnelsebokstav. Om det är till någon hjälp.
Troligen inbillar jag mig, som vanligt. I detta fall skulle det vara för bra för att vara sant. Jag skulle nog aldrig sluta le, av glädje och det enkla faktumet att du alltid lyckas få mig att le. Det sista jag gjorde mor dig var att just le. Tycker om det. Men det vore ju ingen jätteskräll i min lilla värld om jag förvrider saker, gör dom till det jag helst skulle vilja se och inte ser helheten. Men hoppet brukar väl vara det första som lämnar människan?
Orkar ingen bild idag. Du är fin.
"Ett leende kostar mindre än ett elektriskt ljus, men ändå lyser det upp mer"
Påriktigt?
Vissla är fult som fan.
Tillåt mig att småle. Men jag lovar det är oberättigat, fastän ingen ser. Kan det vara så att jag lurar mig själv? Inte genom att håna men genom att inte tro, tro på den ende som faktiskt kan påverka det jag så innerligt vill. Tandborsten i min mun är grön, likt avunden för dig. Fast lite lite ljusare är den allt.
Så osant att alla borde se. När jag vandrar runt likt en jävla alkoliserad uteliggare, tom på karaktär och verklighetförankring.
Fan. Finns ens imorgon?
"Du kanske inte är dödsdömd, men du är levande likt"
Påriktigt?
Typ.
Imorgon har jag evolutionsprov i Naturkunskap B. Utvecklingstört (kul skämt). Hade tänkt att detta skulle bli ett kort inlägg. Lite försmädligt. Vi får väl se, det vet jag ju inte ännu. Jag har läst igenom de drygt 30 dryga sidorna och halvt om halvt lärt mig de dryga teorierna. Teorierna om livets uppkomst, skapelsen. Är religion en teori?
Du gillade ju att det inte finns några ord. Ibland håller jag med, ibland inte. Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer. Men det finns ord. Det finns känslor. Man måste bara visa dom. Visa Dom andra.
Hoppas du förstår. Ja fast nej. Mitt hopp slås ned av min verklighet. Men du finns kvar.
"Tänk vad en vinkning kan väcka"
Påriktigt?
Svartaste linjerna någonsin
Lögnen och falskheten som bor någonstanns under min sargade hud gör sig påmind. Siluetten jag ser är drömmen om det ouppnåeliga. Svarta linjer, som du och jag ogillade starkt, tar över och får mig ur balans. Jag gillar det.
Sitter och disskuterar Projektarbete med Meuller. Han ska skriva en metal-bok, med en metal-story, jag ska skriva någonting annat, kanske inte lika tungt, kanske tyngre, fast i fel bemärkelse. Är fortfarande lite osäker på storyn, känner att det har väsentliga bristfälligheter, men nu måste jag slutföra, ro i hamn och få tummen ur och börja göra det jag brukar kunna bäst av allt - tänka.
Såg något fotografi. Ska jag le? Vem ler du för? Vi saboterar allt vi inte kan ta. Du förstörde det finaste jag hade - dig. Bara så du vet, så tror inte jag att jag finns, inte för dig. Men du finns, inget snack om saken.
Hitta en bild. Fin bild. Fina färger iaf.
"Du ryser av att höra den. Sanningen"
Påriktigt?
Hate it your way
Kom hit skriva tänkte jag. Eller, "kom", det gjorde jag fan inte. Jag begav mig ut i det närmast oändliga cyberspace för att hitta blogg.se och logga in med mitt exeptionelt lame användarnamn + passord. Coolt ord "cyberspace", inte. Fyra konsonanter och några vokaler. Löjligt? Allt är relativ.
I veckan har det varit en massa tal om projektarbete, iallafall i skolan. Det känns som om jag inte vill göra en för stor sak av det. det är ju trots allt bara (minst) hundra timmar av våra liv. Jämför du med all den tid vi stackars studenter lär sitta arbetslösa är det inte mycket. Då är det ingenting att tala om alls enligt mig. Hur som helst har jag nog redan en ganska bra bild av vad jag kräver och förväntar av mig själv angående mit eget projekt. Vet inte om jag ska berätta vad jag hade tänkt göra. Eller om någon ens bryr sig. Skit samma, när det är klart får den som vill se/läsa/höra, have it you way.
Slog mig nyss hur jävla bra Joakim Bergs röst låter på engelska. Skulle nog vilja påstå att hans röst får en totalt annan vinkel, som jag verkligen gillar. Om det är bättre eller sämre än de låtar han sjunger på svenska låter jag dock vara osagt. Men jag tänker på det.
Tro inte att jag glömt. Trodde jag var din, men jag var knappt ens egen. Det är väl egenheterna som räknas? Inte rätt eller fel, kär eller inte, ett snapsglas med fina ord från dig? En fråga som väntar på svar.
"Ber till Elvis om regn"
Påriktigt?
The Scissor
Folk blir vuxna (18) som spön i backen nu känns det som, det är väl de så fint kallade "midsommarbarnen" som kommer vid det här tiden tror jag. Såg idag i skolan tre gossar med utomordentligt fina "I-LOVE-FRÄZ"-tröjor, tänkte direkt att jag också ville ha en sån! Vore sjukt coolt ju. Facebook (inof. "Fejjan") laggade lite förut, kunde logga inte korrekt. Fan. Ville ju kolla en sak. En viktigt sak...
...såg en person idag. De tre löjliga prickarna syftar lite till att påvisa att detta stycke hänger ihop med slutet på föregående. Personen var inte du. För troligen läser inte du här. Är rätt säker på att detta är ganska dumt.
Oj vad många stycken det blev. Helt galet (gal1), eller knasigt.
Hur fan tänkter folk när dom typ hänger ut hela sitt liv på internet eller övrig offentlig media. Man måste ju vara dum i huvudet. Det som gör oss till oss är ju egna tankar, känslor och sådant. Om man slänger ut det till alla andra, vad finns det då kvar? Om alla andra vet allt om dig, eller varför inte mer, vad är du då själv? Jag förstår inte hur dom tänker, hur du tänker. Hoppas du förstår vem jag menar.
"Allt har tänkts på förut, problemet är att tänkta på det igen"
Påriktigt?
Frågetecken i tolkningsfrihet
Finsk kvalitetsmusik i form av The Rasmus underhåller mig för tillfället med det som jag själv anser vara deras i särklass största hit. "Hit" är ett fult ord. Är det ens ett svenskt ord? Känner att jag är inne på något jag skulle vilja kalla för djupt vatten. Samtidigt som jag märker att jag har alldeles för utstående öron för pappas hörlurar så upplever jag den plötsliga insikten som får mig att sluta fundera. Vad snackar jag om? Vad vet jag, men samma nätter väntar alla, det säger han, han som bestämmer. Och jag tror honom.
Märkte ni (om någon överhuvudtaget läser (kommentera isf) att jag började sista meningen i förra stycket med ordet "och"...Och? Jo, för er som ungått det välkända faktumet, så kan jag berätta att det ofta anses som onödigt och allmänt ful svenska. Eftersom en kedja inte är starkare än sin svagaste länk, så skulle man rent teoretiskt och symboliskt säga att mitt språk är just "onödigt och allmänt fult". (Och) Jag vet. Kanske är det just det?
"Blå är ingen färg, det är så man känner sig"
Påriktigt?
Verkligen inte
En sak har jag insett under den här veckan (omåttligt medveten om att den ännu inte är slut), något som jag tror förändrat min tillvaro vänsentligt. Rättare sagt kommer denna sak att påverka min framtida tillvaro, iallafall som det ser ut nu. Fast nej, det ser inte ut alls. Ville jag ens inse, finns detta ens? Förbjud verkligheten.
Så kort som detta inlägg ser ut att bli är det nästan bedrövligt att säga att jag inte kan sluta tänka. 747 tar ting till sin spets ur en oeggande vinkel uppemot 2000 där jag nu landat - på helt okänd mark. Hamnar jag där jag alltid varit?
"Alla som tänkt på sitt liv har tänkt på att ta det"
Påriktigt?
Mitt val är att inte välja
Skrev en uppsats idag (förlåt, det heter Jag* skrev en uppsats idag). Jag satt på samma stol, tänkte samma tankar, skrev mot samma mål i cirka två och en halv timme. Jag lyckades sitta kvar på stolen, tanka samma tankar och uppnå mitt mål, men inte är saker bättre för det. Egentligen spelar det ingen roll vad min sjukligt försiktiga svensklärare tycker eller om hon sätter en, två eller tre bokstäver i slutet på den. Huvudsaken är att jag tycker den är/blev bra. Eller? Gång efter gång så står jag intill dilemmat att göra det smarta och följa kriterierna som inger detbetyg jag strävar efter eller göra vad som känns rätt och skriva exakt så som jag tycker och totalt ge själva fan i vad hon tycker. Vi väljer våra betyg, vi väljer vår framtid men något som vi inte väljer ät våra tankar och känslor - jag valde inte att sitta här och tanka just det här.
Just nu hatar jag uttrycket "Du har alltid ett val".
"Hur stort någonting än är så kan du alltid sätta det i ett större perspektiv"
Påriktigt?
While my guitar gently weeps
Lyssnar lite diskret på lokal "indie-pop" och förbryllar mig gång på gång hur man överhuvudtaget kan bli så dum att man, i min situation, inte utnyttjar den sk. tid man har till att plugga, något som jag faktiskt grovt skulle behöva.
Önskar ibland att livet vore lite som min iPod (ibland blir jag ärligt talat rädd för mig själv), att man bara kunde byta ut någon del av alltihop som man inte tycker om. Om man råkar hamna vid ett kapitel/låt man inte har någon nytta av så vill man ju bara kunna trycka på en liten lätt knapp åt höger eller vänster och så ler du igen. Tänk om det kunde vara så enkelt. Tänk om värld vore en iPod och vi är dess låtar. CP-tanke? Hänvisar till tidigare antydelser.
Nu ska jag bege mig till mitt lilla rum för att spela på min gitarr och kanske till och med få ner några ord på ett papper som kanske kan bli det som vi populärt kallar för "låt" i vårt högljuda samhälle.
"Ur det negativa föddes det positiva - som en motsats, en paradox utan slut"
Påriktigt?
Tanke, handling och misslyckande
Även om jag önskar att jag inte brydde mig så går det ibland inte att kontrollera. Det finns vissa dryga, helt ointressanta, allmännt otrevliga människor som jag önskar att jag bara inte brydde mig om. Men jag faller, jag faller för ett tryck hårdare än det man upplever när man faller från ett flygplan från tusentals meters höjd. Dennas problem och onda tankar tar över mina. Jag är ett tomt vitt papper, och dens tankar fyller mig med bokstäver. Snart är jag fylld. Snart ser man inte längre det vita i grunden, snart ser man bara det onda svarta. En massa av allt det andra, som inte är jag.
"Är jag den de ser när jag ser dem eller den jag ser när jag ser dem"
Påriktigt?
Mellanrummet mellan tiden och otiden
Det slår mig nu att medan jag skrivit det mindre meningsfulla första stycket, så har jag missat cirka 5 minuter av sändningen av fotbollsmatchen mellan Sverige och Italien. Ska ta mig tid att se på den snart, när den börjar. Annars blir det ju faktiskt inte lätt, titta på en match som ännu inte börjat. Kollade precis, har ej börjat. Iaf inte matchen.
Kan nämna att jag parallellt (ursäkta ev. stavfel, jag må vara dum i huvudet) med skrivandet här och det allmänna funderandet över livets vägskäl även sms:ar med Sara. Vill därför i förväg be om en mindre ursäkt för eventuella omsammanhängande delar i dagens inlägg. Jag blev för övrig även precis klar med en svenskauppgift om medeltidens litteratur som borde ha varit färdig i fredags. Jag känner mig ärligt talat ganska rejält slarvig för tillfället men har tvingat mig själv att bättre mig. Jag måste dessutom skriva en inledning till det abnorma Eu-projekt vår gulliga historialärare Håkan tilldelat oss. Jättesnällt verkligen. Jag kommer att bli tvungen att lägga ner minst ett hundratal timmar på skiten! Timmar som mina intressen faktiskt bestulit mig på. Det är inte alltid särskilt enkelt att träna basket ett par gånger i veckan samtidigt som man ska hinna spela gitarr, plugga, och iaf ha ett inte totalt utdött socialt liv. Nej, nu ska jag inte klaga på mitt eget liv, det enda som jag helt utan baktankar faktiskt kan styra. Rolig tanke.
"Närvaron lyser med sin frånvaro i det smått större"
Påriktigt?
Förändringens vindar blåser nästan omkull mig
När Trettio Sekunder Till Mars är det enda som håller mig vaken skaffar jag mig den ack så dyrbara orken, och loggar in här. Jag upptäcker nu att "här" var ett dumt ordval, men inser innan jag hinner ändra att ingen faktiskt bryr sig, och ärligt talat inte jag heller.
Ser att detta inläggs titel ger lite ledtrådar till anledningar till att jag inte var särskilt aktiv på min gulliga blogg den senaste (och faktiskt även första) veckan. Jag har hunnit träffa Sara inte mindre än 2 gånger under lovet, vilket var helt totalt otroligt fantastiskt underbart bra. Hon är bäst * hjärta*. En annan ursäkt till mitt penibla beteende är att jag har tränat ett par tillfällen denna och förra veckan + att jag har haft lite skolarbete att göra (visserligen har jag fan inte gjort det, men det hör ej hit).
Idag har jag tillbringat cirka två timmar i Tvåstadsregionens Vilda västern, Trollhättans motsvarighet till Malmö's Rosengård, helt enkelt Kronogården. Har stolt lärt mig att det bor omkring 5000 personer i området, vilket förvånade mig rejält. Jag kan för övrigt nämna att jag inte känner mig säker och lugnt när jag går omkring i Kronogården, anledningen till det är helt tolkningsfri och observera att jag gör inte gör några som helst antydningar åt något håll. Med risk för att låta tjatigt ska jag iaf oxå skjuta in att jag såg en halvt nedbränd skola på vägen till idrottshallen. I idrottshallen hade jag i uppdrag att hålla en basketträning i sällskap med en arab vid namn Ahmed.
"Det första man bör göra för att förverkliga sina drömmar är att vakna"
Påriktigt?
Inlägg numero Uno
Där sitter jag nu, med en Frändefors-special i magen, och lyssnar på albumet "Punk Goes Pop Volume Two" som jag verkligen kan rekommendera. I takt med att OneRepublic's "Apologize" tolkas av underbara bandet Silverstein så slår det mig att jag kanske borde packa lite. Robert Söderqvist ska nämligen imorgon (27 okt) bege sig till vår penibla huvudstad för att åka på kryssning Stockholm-Åbo. Denna resa, som jag för övrigt ser fram emot, ska genomföras av mig, Fredrik Bengtsson, hans käre Mor Annika och nån randomsnubbe vid namn Lars-Göran. Är iaf tjockt taggad och borde kanske vid det här laget gå och lefta (som alla CS-snubbar i skolan säger) för att packa lite smått.
"En hel del öppna sinnen borde vara stängda för reparation"
Påriktigt?
Goddagens!
Trots att blogg.se redan varit så snälla och lagt upp ett varmt välkommnande till min blogg, så kände jag att jag ville göra ett inlägg. Mer som en test. Undersöka hur det känns... Och jorå, det känns bra. Kommer förmodligen inte att skriva överdrivet mycket saker här men ska försöka att uppdatera iaf någon gång i veckan.
Sättet jag skriver på kanske kommer att skilja lite från andra bloggare. På både gott och ont. Jag försöker att använda mitt eget skriftspråk, som jag själv beskriver som "seriöst, oseriöst och annorlunda". Många anser att det kan vara svårt att förstå vad jag menar ibland, men då kan jag redan nu medela att det är en del av meningen med detta. Om man skriver saker exakt så som man säger dem, så att alla förstår, vad är det då för mening att skriva överhuvudtaget? Ofta när man läser mina inlägg kanske man får ha huvudet på skaft och fundera lite hur jag menar, om det nu inte är tydligt. Jag vill även försöka att avsluta mina inlägg på ett speciellt sätt, som jag ärligt inte kommit på ännu, men det kommer, var så säkra!
Hare gött, så hörs vi senare!
Påriktigt?
