Verkligen inte
Det är löjligt att man gång på gång sliter upp sin komiskt gamla mobiltelefon ur fickan gång på gång i orealistiskt hopp om att någon skulle kunna belöna lilla mig med ett SMS. Eller förresten, "belöna" kan ju diskuteras. Att man blivit mer eller mindre skadad av något så oskyldigt som en Sony Ericsson känns smått pinsamt. Men för att se sanningen i vitögat så är just det verkligheten, jag tror att Short Message Service gett mig något jag inte hade innan, ett slags beroende. Det är dessvärre verkligen verkligheten.
En sak har jag insett under den här veckan (omåttligt medveten om att den ännu inte är slut), något som jag tror förändrat min tillvaro vänsentligt. Rättare sagt kommer denna sak att påverka min framtida tillvaro, iallafall som det ser ut nu. Fast nej, det ser inte ut alls. Ville jag ens inse, finns detta ens? Förbjud verkligheten.
Så kort som detta inlägg ser ut att bli är det nästan bedrövligt att säga att jag inte kan sluta tänka. 747 tar ting till sin spets ur en oeggande vinkel uppemot 2000 där jag nu landat - på helt okänd mark. Hamnar jag där jag alltid varit?
"Alla som tänkt på sitt liv har tänkt på att ta det"
Påriktigt?
En sak har jag insett under den här veckan (omåttligt medveten om att den ännu inte är slut), något som jag tror förändrat min tillvaro vänsentligt. Rättare sagt kommer denna sak att påverka min framtida tillvaro, iallafall som det ser ut nu. Fast nej, det ser inte ut alls. Ville jag ens inse, finns detta ens? Förbjud verkligheten.
Så kort som detta inlägg ser ut att bli är det nästan bedrövligt att säga att jag inte kan sluta tänka. 747 tar ting till sin spets ur en oeggande vinkel uppemot 2000 där jag nu landat - på helt okänd mark. Hamnar jag där jag alltid varit?
"Alla som tänkt på sitt liv har tänkt på att ta det"
Påriktigt?
Kommentarer
Trackback
