[pawrihktit]

Najs att dagar fan aldrig blir som man tänkt sig. Tanke nummer Uno när man vaknar varje morgon månne vara något i stil med "å så va den dan förstörd", men måste erkänna att jag i stort sett alltid är nästan spyvärdigt trött, av olika anledningar. Detta medför fortare än kvickt reflextanken "Jag ska sova en stund när jag kommer hem från skolan". Men hur ofta händer det? Inte ofta. Om min känsla nu ens är fysisk möjligt tror jag helt seriöst att jag är för trött för att sova. Kanske ren och skär illusion? Inte fan vet jag.

Finsk kvalitetsmusik i form av The Rasmus underhåller mig för tillfället med det som jag själv anser vara deras i särklass största hit. "Hit" är ett fult ord. Är det ens ett svenskt ord? Känner att jag är inne på något jag skulle vilja kalla för djupt vatten. Samtidigt som jag märker att jag har alldeles för utstående öron för pappas hörlurar så upplever jag den plötsliga insikten som får mig att sluta fundera. Vad snackar jag om? Vad vet jag, men samma nätter väntar alla, det säger han, han som bestämmer. Och jag tror honom.

Märkte ni (om någon överhuvudtaget läser (kommentera isf) att jag började sista meningen i förra stycket med ordet "och"...Och? Jo, för er som ungått det välkända faktumet, så kan jag berätta att det ofta anses som onödigt och allmänt ful svenska. Eftersom en kedja inte är starkare än sin svagaste länk, så skulle man rent teoretiskt och symboliskt säga att mitt språk är just "onödigt och allmänt fult". (Och) Jag vet. Kanske är det just det?

"Blå är ingen färg, det är så man känner sig"

Påriktigt?