[pawrihktit]

Det slog mig precis att allt är så tomt. Denna sida var helt tom innan jag slutligen bestämmde mig för att sätta några krummelurer, som vi allmännt kallar för bokstäver, på den vita tomma sidan. Men om pappret hade varit så fullt med bokstäver att man enbart sett en stor svart massa, bara helt svart. Är det då fullt eller tomt? Kan något vara så fullt att det blir tomt?

Även om jag önskar att jag inte brydde mig så går det ibland inte att kontrollera. Det finns vissa dryga, helt ointressanta, allmännt otrevliga människor som jag önskar att jag bara inte brydde mig om. Men jag faller, jag faller för ett tryck hårdare än det man upplever när man faller från ett flygplan från tusentals meters höjd. Dennas problem och onda tankar tar över mina. Jag är ett tomt vitt papper, och dens tankar fyller mig med bokstäver. Snart är jag fylld. Snart ser man inte längre det vita i grunden, snart ser man bara det onda svarta. En massa av allt det andra, som inte är jag.

"Är jag den de ser när jag ser dem eller den jag ser när jag ser dem"

Påriktigt?