[pawrihktit]

Imorse kände jag mig, av diverse anledningar, som en ihjälsmälld fluga en random dag i mitten på juli. Den irriterande, smått glappande värken gjorde mig galen. Men det känns lite bättre nu. Behöver nog inte säga mer än så.

Jag undrar lite hur det nya kan påverka det du är nu. Lyssnar på något som på något sinnes långdraget sätt kan kopplas till sig. Men det går, det gör det mesta. "Not afraid" fungerar, återigen det nya, men nu påverkar det mig. Ni har för övrigt samma begynnelsebokstav. Om det är till någon hjälp.

Troligen inbillar jag mig, som vanligt. I detta fall skulle det vara för bra för att vara sant. Jag skulle nog aldrig sluta le, av glädje och det enkla faktumet att du alltid lyckas få mig att le. Det sista jag gjorde mor dig var att just le. Tycker om det. Men det vore ju ingen jätteskräll i min lilla värld om jag förvrider saker, gör dom till det jag helst skulle vilja se och inte ser helheten. Men hoppet brukar väl vara det första som lämnar människan?

Orkar ingen bild idag. Du är fin.

"Ett leende kostar mindre än ett elektriskt ljus, men ändå lyser det upp mer"

Påriktigt?