Vissla är fult som fan.
När framtiden lider på samtidens bekostnad. Jag är förvirrad, anar oråd i ett vimmel av orättvisa. Han kanske är god, jag kanske är ond, men jag tror på rättvisan, att man ska få det man är värd. Långt in i dina ögon kan man bevittna det uppgivna sorgsna tillstånd som du i all desperation försöker dölja. Ibland bryter det ut.
Tillåt mig att småle. Men jag lovar det är oberättigat, fastän ingen ser. Kan det vara så att jag lurar mig själv? Inte genom att håna men genom att inte tro, tro på den ende som faktiskt kan påverka det jag så innerligt vill. Tandborsten i min mun är grön, likt avunden för dig. Fast lite lite ljusare är den allt.
Så osant att alla borde se. När jag vandrar runt likt en jävla alkoliserad uteliggare, tom på karaktär och verklighetförankring.
Fan. Finns ens imorgon?
"Du kanske inte är dödsdömd, men du är levande likt"
Påriktigt?
Tillåt mig att småle. Men jag lovar det är oberättigat, fastän ingen ser. Kan det vara så att jag lurar mig själv? Inte genom att håna men genom att inte tro, tro på den ende som faktiskt kan påverka det jag så innerligt vill. Tandborsten i min mun är grön, likt avunden för dig. Fast lite lite ljusare är den allt.
Så osant att alla borde se. När jag vandrar runt likt en jävla alkoliserad uteliggare, tom på karaktär och verklighetförankring.
Fan. Finns ens imorgon?
"Du kanske inte är dödsdömd, men du är levande likt"
Påriktigt?
Kommentarer
Trackback
