The Scissor

Jag vet inte hur jag ska difenera min känsla idag, eller nu den senaste tiden. Då jag sitter med gitarren i min famn tänkte jag att ett man kanske kunde försöka beskriva känslan med ett ackord, bara ett. Men nej, det gick såklart inte. Dur? Moll? (fattar du inte skillnaden kan du gå å lägga dig). Det går fan inte att beskriva. Btw, vill jag ens göra det?

Folk blir vuxna (18) som spön i backen nu känns det som, det är väl de så fint kallade "midsommarbarnen" som kommer vid det här tiden tror jag. Såg idag i skolan tre gossar med utomordentligt fina "I-LOVE-FRÄZ"-tröjor, tänkte direkt att jag också ville ha en sån! Vore sjukt coolt ju. Facebook (inof. "Fejjan") laggade lite förut, kunde logga inte korrekt. Fan. Ville ju kolla en sak. En viktigt sak...

...såg en person idag. De tre löjliga prickarna syftar lite till att påvisa att detta stycke hänger ihop med slutet på föregående. Personen var inte du. För troligen läser inte du här. Är rätt säker på att detta är ganska dumt.

Oj vad många stycken det blev. Helt galet (gal1), eller knasigt.

Hur fan tänkter folk när dom typ hänger ut hela sitt liv på internet eller övrig offentlig media. Man måste ju vara dum i huvudet. Det som gör oss till oss är ju egna tankar, känslor och sådant. Om man slänger ut det till alla andra, vad finns det då kvar? Om alla andra vet allt om dig, eller varför inte mer, vad är du då själv? Jag förstår inte hur dom tänker, hur du tänker. Hoppas du förstår vem jag menar.

"Allt har tänkts på förut, problemet är att tänkta på det igen"

Påriktigt?

Frågetecken i tolkningsfrihet

Najs att dagar fan aldrig blir som man tänkt sig. Tanke nummer Uno när man vaknar varje morgon månne vara något i stil med "å så va den dan förstörd", men måste erkänna att jag i stort sett alltid är nästan spyvärdigt trött, av olika anledningar. Detta medför fortare än kvickt reflextanken "Jag ska sova en stund när jag kommer hem från skolan". Men hur ofta händer det? Inte ofta. Om min känsla nu ens är fysisk möjligt tror jag helt seriöst att jag är för trött för att sova. Kanske ren och skär illusion? Inte fan vet jag.

Finsk kvalitetsmusik i form av The Rasmus underhåller mig för tillfället med det som jag själv anser vara deras i särklass största hit. "Hit" är ett fult ord. Är det ens ett svenskt ord? Känner att jag är inne på något jag skulle vilja kalla för djupt vatten. Samtidigt som jag märker att jag har alldeles för utstående öron för pappas hörlurar så upplever jag den plötsliga insikten som får mig att sluta fundera. Vad snackar jag om? Vad vet jag, men samma nätter väntar alla, det säger han, han som bestämmer. Och jag tror honom.

Märkte ni (om någon överhuvudtaget läser (kommentera isf) att jag började sista meningen i förra stycket med ordet "och"...Och? Jo, för er som ungått det välkända faktumet, så kan jag berätta att det ofta anses som onödigt och allmänt ful svenska. Eftersom en kedja inte är starkare än sin svagaste länk, så skulle man rent teoretiskt och symboliskt säga att mitt språk är just "onödigt och allmänt fult". (Och) Jag vet. Kanske är det just det?

"Blå är ingen färg, det är så man känner sig"

Påriktigt?

Verkligen inte

Det är löjligt att man gång på gång sliter upp sin komiskt gamla mobiltelefon ur fickan gång på gång i orealistiskt hopp om att någon skulle kunna belöna lilla mig med ett SMS. Eller förresten, "belöna" kan ju diskuteras. Att man blivit mer eller mindre skadad av något så oskyldigt som en Sony Ericsson känns smått pinsamt. Men för att se sanningen i vitögat så är just det verkligheten, jag tror att Short Message Service gett mig något jag inte hade innan, ett slags beroende. Det är dessvärre verkligen verkligheten.

En sak har jag insett under den här veckan (omåttligt medveten om att den ännu inte är slut), något som jag tror förändrat min tillvaro vänsentligt. Rättare sagt kommer denna sak att påverka min framtida tillvaro, iallafall som det ser ut nu. Fast nej, det ser inte ut alls. Ville jag ens inse, finns detta ens? Förbjud verkligheten.

Så kort som detta inlägg ser ut att bli är det nästan bedrövligt att säga att jag inte kan sluta tänka. 747 tar ting till sin spets ur en oeggande vinkel uppemot 2000 där jag nu landat - på helt okänd mark. Hamnar jag där jag alltid varit?

"Alla som tänkt på sitt liv har tänkt på att ta det"

Påriktigt?

RSS 2.0