[pawrihktit]

Dom sjunger en sång. Någon påhittat jävla skit. Ett instrument utan liv eller mening ska ta fokus ifrån den svaga, tuna skapelse som dom kallar för musik. En vinjett som flaggar för en ny dag, med nya möjligheter - men samtidigt omöjligheter. En bakgrundsstämma som ljuder för en ny ljus dag - med tillhörande natt. Musik som är tänkt som ett klister som ska sammanföra människor - men som istället blir till spottloskor när man inser det falska som legat i grund till ljudet.

Jag ler
Jag ler aldrig mer
än nu.
När jag ser
den avgrund som tvingat så många till tårar.
När jag ser
och förstår
att jag har förlorat
det jag älskade så.
Känslan av att vara verklig
Känslan av att älska
Känslan av att le.

"There is no such thing as love"

Påriktigt?

Till hoppet

I en eventuell framtid
kan jag se dig ibland.
Någon står där bredvid
och håller din hand.
Vem har inte sökt dig?

Den är svag, vilsen och skakar lätt,
men hålls uppe av sitt blyga minne.
Chocken som äntligen blivit mätt
är nu rädsla för ett äkta sinne.
Vem har inte tvivlat dig?

Det lyser svagt i dina ljusa blå
när du viskar "nej" men menar något annat.
Alla ser vad du tänker på-
Har det någonsin hjälpt när du har stannat?

Vem har inte tappat dig?

Påriktigt?