[pawrihktit]

För en höst, två noll elva,
som önskar allt men inget får.
För en röst, inne hos oss själva
som viskar tills det blir vår.

Det är någonting med den här hösten.
Någonting som inte står rätt till.
Tomhet vore så skönt, jag saknar ensamheten.
För jag är bortom allt det där, några minusgrader närmare totalt stillestånd.
Jag påtvingar dig svar - men får aldrig svara själv.
Men kanske står allt rätt till ändå .
För den här hösten har nog någonting att ge mig.

För en sådan där, du vet,
som ibland kräver lite smide.
För en höst, två noll elva,
där även jag har gått i ide.

Pawrihktit?