H

För varje dag som går förstår jag mer och mer. Det finns ingen klartext. Det finns ingenting som är för svårt eller omöjligt. Som om någon skriker orden till mig genom stark musik. Jag hör inte allting som personen säger, men ibland glimtar det till. Ibland förstår man plötsligt.

Snälla. Jag vill igen. Saknad är verklighet och längtan har blivit en illusion. Den finns fan inte längre - bevisa motsatsen. Jag förstår inte, vad gör jag för fel? Finns det ingen? Frågor slår ner i mitt huvud som bomber över diktaturländer.

"The futare held a gun - we've come a long way just to run"

Påriktigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0