[pawrihktit]

Min hjärna debatterar existentialism,
den kritiserar jämt min pessimism.
Allt ni säger,
allt ni gör,
det sakta tonas,
det sagda dör.

Hörde att Kent och Erik Hassle har samarbetat fram ett album. Lycka! Dock bara halva Kent (Martin och Jocke), men fortfarande en underbar idé. Längtar ofantligt mycket till Mars, framför allt på grund av denna företelse.

Är på ett sådant humör idag:

Glöm inte att ni tänker fel,
försök ens inte att bli hel.

Musik? Mer ljud, dom rör på munnen,
kvinnan med blanka ögon är försvunnen.

Du läser inte, du antar, anar,
fan, du vet hur man sakta kanar.

"Man får säga fel - om man vet vad som är rätt"

Påriktigt?