Gammalt inlägg

Jag ser. Tror du att jag är dum i huvudet? Verkar så. Låna inte repliker - en avbild av någon annans känslor - skapa egna, du känner ju lika mycket som någon annan. Livet är ingen tävling om vem som känner mest. Vi tror dig, men [svordom] håll i. Vem sa att livet är lätt?

Fråga mig. Berätta. Gör vad fan du vill. Det verkar du redan göra.

"Handlade det om mig?". Nja, sarkasm på tvärtomspråket i spegeln, mja.

Jag har hållt käft så jävla länge, och jag tänker fan fortsätta.

Orken tar snart slut, i takt med att en upplysning om någonting som jag vetat så länge imiterar tinnitus i mitt sinne. Men du vet ingenting om mig. Vem vet, snart kanske ännu mindre. Lovar dig: Jag vet vilken dy du varit i.

Jadå, jag kan jag också.

"Snälla, låt mig smälta in, jag ska bli ädelmetall"

Påriktigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0