"Nu tar vi ner de där stjärnorna som en dag blir till stenar"

En varm dag i orten där pamparna beställer in Champagne på en wannabe-restaurant.

Håkan Hellström
Onsdagen den 27 juli 2011.
Lysekil, Havsbadsparken.
Rätt så bra.


När Håkan äntrar scenen går en stirrig känsla genom publikhavet vid vattenhavet. Alla instrument ligger för fulla muggar på ett A med ett överhängandemoll som bakgrund. Som för att briljera. Men egentligen handlar det inte om något annat än begynnelsetonen (och ackordet) till "Dom där jag kommer ifrån". Som inledning gör sig den här låten "sådär". Med en förstavers som är väldigt rakt på, utan ett egentligt intro, öppnar Hellström konserten med en bitch-slap, en käftsmäll av kärlek till sin uppväxt och de människor som präglat den. Själv hade jag snarare tänkt detta nummer som ett utav många fina närmare mitten av spelningen, men anyway, på det stora hela fungerar det.

Trots att detta är det första tillfället jag ser Håkan Hellström spela live så får jag en känsla av att han är på ett utomordentligt bra humör.

Han har bestämt att kvällens spelning ska vara inom ramarna för ett "kärlekstema". Kanske har låtarna just den gemensamma nämnaren, som enligt mig känns väldigt abstrakt. Men något som helt solklart i kärlekens tecken var en monolog/det tal/ längre mellansnack som kanske improviserat präglade några trevliga minuter mellan låten "Ramlar" och "Det är så jag säger det". Den sistanämnda blev, kanske som en följd av detta, enligt mig, konsertens vackraste nummer.

Och låtvalen är i stort sett en stark punkt under spelningen, genom en stor variation ifrån olika album (kanske men ett smärre fokus på den senaste "2 steg från Paradise") och mycket fina och snyggt uppstrukturerade spår.

Gigget uppfyllde nästan mina förväntningar, men troligtvis gjorde scen, åhörare och andra mer praktiska faktorer att den yttre fingertoppskänslan inte alltid var klockrent. Men låtarna och den fantastiska Augustifamiljen bär upp hela skiten från att bli dansbanedängsliknande Allsångsslätstrukenhet (något som jag antar inte är speciellt ovanligt på denna gula lilla Havsbadsparksscen. Och Håkan Hellström är alltid Håkan Hellström; så är det.

Låtlista:

Dom där jag kommer ifrån
Kom igen Lena!
Dom kommer kliva på dig igen
Brännö Serenad
Nu kan du får mig så lätt
En vän med en bil
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Klubbland
Gårdakvarnar & skit
Shelly
För en lång tid
Ramlar
Det är så jag säger det

Xtranummer
Vid protesfabrikens stängsel
Känn ingen sorg för mig Göteborg
River en vacker dröm
Du är snart där
2 steg från Paradise


"Vi är inte såna som i slutet för varann"

Påriktigt?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0