Synd att det är så varmt bara
Försöker lura mig själv genom att skriva detta. Nu ler jag stilla. Nej, jag har fullt upp, fullt upp med att vara duktig, eller att bara strunta i saker. Det är ett hårt jobb att skita i skiten, jag lovar. Jinxa ironin i din egen existens. Så fail.
Om stycket innan detta var sorgligt, så kommer följande att bli värre. Jag tyckte väl i och för sig inte att det var jättefarligt, för man kan läsa av mindre i varenda ångestfylld nyhetsuppläsare nowadays, hade de fått skriva sina egna nyheter hade de sett ut ungefär så här. Random.
Men jag tänker inte infoga några bilder av någonting vackert eller fullt ansikte. Men imagen av din isbleka verklighet skall snart fylla tomma rader med färg. En gråskala, den börjar svagt. Men slutar svagare.
För du där i mörkt, bakom praktiskt Kosta Boda, jag är så sjukt besviken. Det blir jag inte lätt. Din blick när du blev nekad, det är den jag minns. Ditt försök att vara stor, så mycket större än vad du är. Om du vill kan jag vara tanten i folkmassan som tar din hand och berättar att du har gått vilse, men inte ska vara rädd. Att det kommer att ordna sig. Om du vill. Men du vill inte.
Nästa gång mina wannabe gröna faller på ditt fula appearance. Det ska bli som vanligt, men nej. Ja, kanske. Kanske på ytan. På samma yta som du nu tror att du glider på. Snart ramlar du genom isen. Jag trodde jag försökte lura mig själv genom att skriva detta. Men jag försökte bara bryta is.
"För allting som inte gjorde, eller sa, eller va"
Påriktigt?
Om stycket innan detta var sorgligt, så kommer följande att bli värre. Jag tyckte väl i och för sig inte att det var jättefarligt, för man kan läsa av mindre i varenda ångestfylld nyhetsuppläsare nowadays, hade de fått skriva sina egna nyheter hade de sett ut ungefär så här. Random.
Men jag tänker inte infoga några bilder av någonting vackert eller fullt ansikte. Men imagen av din isbleka verklighet skall snart fylla tomma rader med färg. En gråskala, den börjar svagt. Men slutar svagare.
För du där i mörkt, bakom praktiskt Kosta Boda, jag är så sjukt besviken. Det blir jag inte lätt. Din blick när du blev nekad, det är den jag minns. Ditt försök att vara stor, så mycket större än vad du är. Om du vill kan jag vara tanten i folkmassan som tar din hand och berättar att du har gått vilse, men inte ska vara rädd. Att det kommer att ordna sig. Om du vill. Men du vill inte.
Nästa gång mina wannabe gröna faller på ditt fula appearance. Det ska bli som vanligt, men nej. Ja, kanske. Kanske på ytan. På samma yta som du nu tror att du glider på. Snart ramlar du genom isen. Jag trodde jag försökte lura mig själv genom att skriva detta. Men jag försökte bara bryta is.
"För allting som inte gjorde, eller sa, eller va"
Påriktigt?
