[pawrihktit]

Egentligen borde inget mer någonsin få vara skrivet i ord på den har plattformen för hat och kärlek. Den har skadat så otroligt mycket mer än vad den har hjälpt, men jag tror att det är en annan saga.

Det slog mig idag att jag inte har någonting att säga. För vad jag än säger så kommer det vara upprepningar av någonting annat som jag redan desperat famlat efter. Någonting som jag sträckt mig efter men inte nått. Det enda man kan göra när man inte har någonting att göra är att ingenting göra. Och det är vad jag gör. Betrakta det här som en stor klump med ingenting. Ett tomrum i ordnad form. Se när jag formar mina händer för att skapa en imaginär ickenågot. Luft inuti någonting som också är luft. Som också är ingenting. Ingenting mer än vad ni tidigare vet.

För när jag gick där på en vit gata i en svart värld, blev jag kall av droppar från himlen men så varm av insikten om utsikterna.

Jag är en vacker människa i en ful jävla kropp.
Jag är en klipsk människa med en dåraktig jävla hjärna.
Jag är en snäll människa. Men en riktig jävla idiot.

Ingenting har förändrats. Trots att ingenting lagts till.

Men trots att jag hatar sanningen så blir jag starkare av att känna den.

Påriktigt?