While my guitar gently weeps

Då jag satt vid vår mediokra dator, som starkt förknippar med någon typ av Terminator som bara lyckas överleva hur mycket skit man än matar ut på den, slog det mig att jag faktiskt har en liten gulligt blogg som bara väntar på att få nya inlägg. Frågan är bara om någon kommer läsa, och spelar det ens någon roll?

Lyssnar lite diskret på lokal "indie-pop" och förbryllar mig gång på gång hur man överhuvudtaget kan bli så dum att man, i min situation, inte utnyttjar den sk. tid man har till att plugga, något som jag faktiskt grovt skulle behöva.

Önskar ibland att livet vore lite som min iPod (ibland blir jag ärligt talat rädd för mig själv), att man bara kunde byta ut någon del av alltihop som man inte tycker om. Om man råkar hamna vid ett kapitel/låt man inte har någon nytta av så vill man ju bara kunna trycka på en liten lätt knapp åt höger eller vänster och så ler du igen. Tänk om det kunde vara så enkelt. Tänk om värld vore en iPod och vi är dess låtar. CP-tanke? Hänvisar till tidigare antydelser.

Nu ska jag bege mig till mitt lilla rum för att spela på min gitarr och kanske till och med få ner några ord på ett papper som kanske kan bli det som vi populärt kallar för "låt" i vårt högljuda samhälle.

"Ur det negativa föddes det positiva - som en motsats, en paradox utan slut"

Påriktigt?

RSS 2.0