Mitt val är att inte välja
Hörde en rätt intressant sak i bussen igår. En rätt soft snubbe sade spontant: "word". Detta som om det vore det vanligaste ord såsom "ja". Jag vet precis vem det är, men det har ingen betydelse, för det skulle kunna ha varit nästan vem som helst. Det är synd att kalla det för fel då "fel" i språket inte finns, men det var något som jag reagerade över. Somliga skulle nog rent utsagt skita i det men jag har tänkt på det endel och jag har kommit fram till en sak. Jag inte bryr mig heller. Jag önskar att jag själv kunde bestämma att NU ska jag glömma bort det där, nu ska jag inte tänka på det där, men tyvärr ger det nästan motsatt effekt. Om du kommit hit för att glömma kanske det helt enkelt är bäst att inte uppleva.
Skrev en uppsats idag (förlåt, det heter Jag* skrev en uppsats idag). Jag satt på samma stol, tänkte samma tankar, skrev mot samma mål i cirka två och en halv timme. Jag lyckades sitta kvar på stolen, tanka samma tankar och uppnå mitt mål, men inte är saker bättre för det. Egentligen spelar det ingen roll vad min sjukligt försiktiga svensklärare tycker eller om hon sätter en, två eller tre bokstäver i slutet på den. Huvudsaken är att jag tycker den är/blev bra. Eller? Gång efter gång så står jag intill dilemmat att göra det smarta och följa kriterierna som inger detbetyg jag strävar efter eller göra vad som känns rätt och skriva exakt så som jag tycker och totalt ge själva fan i vad hon tycker. Vi väljer våra betyg, vi väljer vår framtid men något som vi inte väljer ät våra tankar och känslor - jag valde inte att sitta här och tanka just det här.
Just nu hatar jag uttrycket "Du har alltid ett val".
"Hur stort någonting än är så kan du alltid sätta det i ett större perspektiv"
Påriktigt?
Skrev en uppsats idag (förlåt, det heter Jag* skrev en uppsats idag). Jag satt på samma stol, tänkte samma tankar, skrev mot samma mål i cirka två och en halv timme. Jag lyckades sitta kvar på stolen, tanka samma tankar och uppnå mitt mål, men inte är saker bättre för det. Egentligen spelar det ingen roll vad min sjukligt försiktiga svensklärare tycker eller om hon sätter en, två eller tre bokstäver i slutet på den. Huvudsaken är att jag tycker den är/blev bra. Eller? Gång efter gång så står jag intill dilemmat att göra det smarta och följa kriterierna som inger detbetyg jag strävar efter eller göra vad som känns rätt och skriva exakt så som jag tycker och totalt ge själva fan i vad hon tycker. Vi väljer våra betyg, vi väljer vår framtid men något som vi inte väljer ät våra tankar och känslor - jag valde inte att sitta här och tanka just det här.
Just nu hatar jag uttrycket "Du har alltid ett val".
"Hur stort någonting än är så kan du alltid sätta det i ett större perspektiv"
Påriktigt?
