Hate it your way
Kom hit skriva tänkte jag. Eller, "kom", det gjorde jag fan inte. Jag begav mig ut i det närmast oändliga cyberspace för att hitta blogg.se och logga in med mitt exeptionelt lame användarnamn + passord. Coolt ord "cyberspace", inte. Fyra konsonanter och några vokaler. Löjligt? Allt är relativ.
I veckan har det varit en massa tal om projektarbete, iallafall i skolan. Det känns som om jag inte vill göra en för stor sak av det. det är ju trots allt bara (minst) hundra timmar av våra liv. Jämför du med all den tid vi stackars studenter lär sitta arbetslösa är det inte mycket. Då är det ingenting att tala om alls enligt mig. Hur som helst har jag nog redan en ganska bra bild av vad jag kräver och förväntar av mig själv angående mit eget projekt. Vet inte om jag ska berätta vad jag hade tänkt göra. Eller om någon ens bryr sig. Skit samma, när det är klart får den som vill se/läsa/höra, have it you way.
Slog mig nyss hur jävla bra Joakim Bergs röst låter på engelska. Skulle nog vilja påstå att hans röst får en totalt annan vinkel, som jag verkligen gillar. Om det är bättre eller sämre än de låtar han sjunger på svenska låter jag dock vara osagt. Men jag tänker på det.
Tro inte att jag glömt. Trodde jag var din, men jag var knappt ens egen. Det är väl egenheterna som räknas? Inte rätt eller fel, kär eller inte, ett snapsglas med fina ord från dig? En fråga som väntar på svar.
"Ber till Elvis om regn"
Påriktigt?
